Listan: Vad är kärlek?

Kärlek kan vara så mycket. Jag tror att den största kärleken är förälder till barn, men det kommer jag kanske aldrig få veta. Vet inte om jag vill ha barn.

Men kärlek mellan två människor. Det kan vara en relation där båda älskar och respekterar varandra. Det kan vara ett stormigt förhållande där man gör slut och blir tillsammans om vartannat. Det kan vara kärlek till någon man aldrig kan få.

Jag vill helst ha det första. Jag vill veta att jag är den enda, och veta att han är den jag vill dela resten av mitt liv med. Jag vill ha känslan av att man är väntad, välkommen och saknad. Jag vill sakna, känna känslan av när den jag ska dela mitt liv med kommer hem.

Men jag är rädd för kärleken. Det är både positivt och negativt. Som en släkting sa för några dagar sen: "Du kommer aldrig vara den som älskar mest, därför kommer du aldrig känna dig lämnad. Men du kommer missa saker för att du är rädd." Sant. Jag hoppas jag kan få bort den känslan och våga, jag vet ju hur bra kärleken kan få en att må. Den känslan vill jag kunna känna igen. För det är väl kärleken som är det viktigaste här i livet? ;)

Listan: Mina föräldrar

Hur skriver man ett inlägg om sina föräldrar som ska vara typ underhållande?
Well, vi börjar väl med hur dom träffades.

Det var på Rhodos. Mamma var där på semester och Pappa jobbade där. Dom träffades, men inget hände. Lite senare när mamma kommit hem sitter hon i skolan och ser min pappa vinka utanför. Han får följa med henne hem, och min mormor bjuder honom på soppa och knäcke med kaviar. Han har sagt att han älskade det, och jag skulle gärna velat se den scenen. Min pappa pratar nämligen inte svenska, och mormor kan ett ord på engelska. Det är "house"..
Dom nuppade en gång och mamma åt p-piller. Sen kom jag 9 månader senare!
(Historien är såklart deras versioner, jag var inte med..)

Jag är alltså inte uppväxt med min pappa. Han har bott i Grekland och vi i Sverige. Han har en dotter till, Melina; som bor i Sverige. Sen har han numera en dotter och en son i Grekland där den första föddes när jag var 25! snacka om sladdisar!

På min mammas sida har jag en Jonas och en Isabelle. Jonas är 2 år yngre och Bell 5 år yngre. Jonas är uppvuxen med sin pappa på andra sidan stan och vi sågs varannan helg. Det kanske var lika bra det, vilket liv dom förde, mina små syskon! =)

Jag har även en "Svensk" pappa som heter Micke. Mamma och han är inte längre tillsammans men dom bor två hus från varandra. Frågan jag ställt mig flera ggr är, att om jag gifter mig, vem ska då leda mig ner för gången? =D Jag får gå själv.

 

Listan: Min första kärlek

Jag måste säga att det var Jimmy R. Jag träffade honom genom en kompis, och så fort jag såg honom var det som att min röst bara försvann.. Jag kunde inte säga mer än ett hej. Han har berättat senare att han hade samma känsla när vi plinga på hans dörr och fråga om han ville komma ut och umgås. (Eller "vara med oss" som det hette då) Det var så länge sen, men jag kommer ihåg känslan när jag var ifrån honom så var han det enda jag tänkte på. Jag vet att han kände något för mig, det fanns en kemi även om han kanske inte var lika kär som jag var i honom..
Om ni har hört talas om fjärilar i magen eller haft det själva var det här inget emot det. Det var inga fjärilar, det var flygande stenblock! Det var som att hela j***a magen var utanför min kropp, inte några små fjärilar där inte!

Det enda som hände var någon kyss nån gång, och i efterhand har jag också fått veta att han inte kysste mig mer eller försökte mer var för att han var så blyg! Vem kunde tro att en så snygg kille kunde vara så blyg? Han kände samma sak om mig, men JAG ansåg mig INTE vara en snygg tjej!?!

(Det tycker jag inte ibland, fortfarande, men man lär sig tycka om sig själv ändå. Alla har ju delad smak, det finns alltid någon som tycker du är snygg!)

Så kan det vara. Träffade honom för några år sen när jag satt i kassan på ett uteställe och han kom dit med sin tjej. Jag skulle aldrig kunna inleda eller ha något med honom, och jag tror han känner desamma. Men det blev ändå den där tysta, konstiga känslan mellan oss. Och blickar som sa "Det är du, det är du! Vad om?? Eller jag menar öppna munnen, säg nåt! " "Hej!" Men det kanske bara var så att "vafan ska jag säga?"
Eller?

Vad skulle du göra?

Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor?

Jadu... Först skulle jag betala av mitt topplån. Det är inte mycket kvar nu, men för mycket för att bara betala av det med mina sparpengar. Sen skulle jag nog betala lite på mitt bottenlån också, för då skulle jag få en lägre månadsumma om jag vill det. Eller betala mer varje månad på mitt bottenlån=mer pengar över om jag köper något nytt och dyrare. Och för att vara lite negativ så är inte en miljon så mycket... För jag skulle helst vilja säga upp mig och åka världen runt, vart jag känner för och ha råd med det! Vill jag stanna på ett ställe och jobba, fine! Men att veta att man kan göra det man vill.... Ähh, underbart!
Men tillbaka till 1 miljon. Efter topplånet och bottenlånet så skulle jag vilja ge Mina nära något som de kan glädjas av. Sen skulle det inte vara så mycket kvar, eftersom jag skulle spara lite till resor jag vill göra och investera lite. (Fonder och så) Jag har det hellre bättre i flera år än i två månader!

Vad tycker ni? Har jag fel?

RSS 2.0