Listan: Min första kärlek
Jag måste säga att det var Jimmy R. Jag träffade honom genom en kompis, och så fort jag såg honom var det som att min röst bara försvann.. Jag kunde inte säga mer än ett hej. Han har berättat senare att han hade samma känsla när vi plinga på hans dörr och fråga om han ville komma ut och umgås. (Eller "vara med oss" som det hette då) Det var så länge sen, men jag kommer ihåg känslan när jag var ifrån honom så var han det enda jag tänkte på. Jag vet att han kände något för mig, det fanns en kemi även om han kanske inte var lika kär som jag var i honom..
Om ni har hört talas om fjärilar i magen eller haft det själva var det här inget emot det. Det var inga fjärilar, det var flygande stenblock! Det var som att hela j***a magen var utanför min kropp, inte några små fjärilar där inte!
Det enda som hände var någon kyss nån gång, och i efterhand har jag också fått veta att han inte kysste mig mer eller försökte mer var för att han var så blyg! Vem kunde tro att en så snygg kille kunde vara så blyg? Han kände samma sak om mig, men JAG ansåg mig INTE vara en snygg tjej!?!
(Det tycker jag inte ibland, fortfarande, men man lär sig tycka om sig själv ändå. Alla har ju delad smak, det finns alltid någon som tycker du är snygg!)
Så kan det vara. Träffade honom för några år sen när jag satt i kassan på ett uteställe och han kom dit med sin tjej. Jag skulle aldrig kunna inleda eller ha något med honom, och jag tror han känner desamma. Men det blev ändå den där tysta, konstiga känslan mellan oss. Och blickar som sa "Det är du, det är du! Vad om?? Eller jag menar öppna munnen, säg nåt! " "Hej!" Men det kanske bara var så att "vafan ska jag säga?"
Eller?
Om ni har hört talas om fjärilar i magen eller haft det själva var det här inget emot det. Det var inga fjärilar, det var flygande stenblock! Det var som att hela j***a magen var utanför min kropp, inte några små fjärilar där inte!
Det enda som hände var någon kyss nån gång, och i efterhand har jag också fått veta att han inte kysste mig mer eller försökte mer var för att han var så blyg! Vem kunde tro att en så snygg kille kunde vara så blyg? Han kände samma sak om mig, men JAG ansåg mig INTE vara en snygg tjej!?!
(Det tycker jag inte ibland, fortfarande, men man lär sig tycka om sig själv ändå. Alla har ju delad smak, det finns alltid någon som tycker du är snygg!)
Så kan det vara. Träffade honom för några år sen när jag satt i kassan på ett uteställe och han kom dit med sin tjej. Jag skulle aldrig kunna inleda eller ha något med honom, och jag tror han känner desamma. Men det blev ändå den där tysta, konstiga känslan mellan oss. Och blickar som sa "Det är du, det är du! Vad om?? Eller jag menar öppna munnen, säg nåt! " "Hej!" Men det kanske bara var så att "vafan ska jag säga?"
Eller?
Kommentarer
Trackback
