Nu är det snart ett nytt år.
Jag brukar inte säga saker som "Nytt år, nya tag" eller nåt liknande. Det kan man göra när som helst. Men nu känner jag nästan för att säga så.
Det har hänt så mycket sen jag skrev sist och jag vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska få ut allt lite kortfattat men ändå förståeligt för andra. Det handlar ju faktiskt om några månader. =)
Jag har hur som helst tagit mitt fallskärmscert och hoppat 37 hopp efter utbildning! Min sommar och höst har i princip bestått av att jobba eller vara på fältet och hoppa eller vänta på bra väder för att hoppa. Jag har flygit ballong och helikopter. Sitta vid elden på kvällarna, basta, dricka på orgade fester och jag har mått bra. Tills en sak hände. Efter det har jag varit upp och ner, mina känslor har varit upp och ner. Från att skratta högt till att gråta och inte veta vad jag lever för på bara nån timme.
Jag träffade en kille i början på sommaren som jag tyckte väldigt mycket om. Vi hade en slags relation, men han verkade mer rädd än mig att faktiskt definiera vad vi hade eller veta vad han kände. Säga vad han kände. Men det var iaf "vi" hela sommaren. I mitten på Juli hamnade han på sjukhus och var sövd i några veckor, sen ganska borta på mediciner när han vaknade. Det kändes som att vi kom varandra närmare, men sen så ville han inte längre. Vi ses som kompisar nu, men när han träffar en ny kommer jag inte klara av det tror jag. Vare sig jag vill ha han eller inte...
Och när man fortfarande hoppas på att det ska ändras, att han vill ha tillbaka en så hände inte så mycket. Men jag var tvungen att inse att så blir nog inte fallet. Jag började kolla runt mig men hittade inget bra. Det blev ett litet oskyldigt möte med en annan två ggr men inte mer än så.
Månaderna rullade på och jag som inte trodde jag skulle ha något att göra på vintern utan hoppning hade helt plötsligt en fullspäckad kalender! Det har varit årsfester, Umeåbesök, Tisdagspubar, Boråsbesök, middagar och en helt oplanerad resa till Maldiverna av en kille jag träffat förut som hoppades på att vi skulle kunna börja träffas igen. Framöver är det Klänning och klackfest, filmfestival, BAS-kurs, 50årkalas mm, sen är det hoppstart igen!
Och för bara ett litet tag sen hände något konstigt. Jag kan inte säga så mycket än, men det var en kille jag förträngt alla tankar om eftersom jag inte trodde någonstans att det skulle bli vi, som jag kommit nära som kompis, som gjorde något oväntat. Sa saker jag inte trodde jag skulle få höra från honom. När han var full. Sen när vi pratade nyktert så blev det lite svalare men ändå på nåt sätt... Ja, jag vet inte. Vi får se vad som händer helt enkelt, men min värld blev lite omskakad kan jag säga.
Nu kanske jag kan komma tillbaka och blogga lite, jag hoppas det iaf. Bjussar på en bild från Maldiverna sålänge!
Det har hänt så mycket sen jag skrev sist och jag vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska få ut allt lite kortfattat men ändå förståeligt för andra. Det handlar ju faktiskt om några månader. =)
Jag har hur som helst tagit mitt fallskärmscert och hoppat 37 hopp efter utbildning! Min sommar och höst har i princip bestått av att jobba eller vara på fältet och hoppa eller vänta på bra väder för att hoppa. Jag har flygit ballong och helikopter. Sitta vid elden på kvällarna, basta, dricka på orgade fester och jag har mått bra. Tills en sak hände. Efter det har jag varit upp och ner, mina känslor har varit upp och ner. Från att skratta högt till att gråta och inte veta vad jag lever för på bara nån timme.
Jag träffade en kille i början på sommaren som jag tyckte väldigt mycket om. Vi hade en slags relation, men han verkade mer rädd än mig att faktiskt definiera vad vi hade eller veta vad han kände. Säga vad han kände. Men det var iaf "vi" hela sommaren. I mitten på Juli hamnade han på sjukhus och var sövd i några veckor, sen ganska borta på mediciner när han vaknade. Det kändes som att vi kom varandra närmare, men sen så ville han inte längre. Vi ses som kompisar nu, men när han träffar en ny kommer jag inte klara av det tror jag. Vare sig jag vill ha han eller inte...
Och när man fortfarande hoppas på att det ska ändras, att han vill ha tillbaka en så hände inte så mycket. Men jag var tvungen att inse att så blir nog inte fallet. Jag började kolla runt mig men hittade inget bra. Det blev ett litet oskyldigt möte med en annan två ggr men inte mer än så.
Månaderna rullade på och jag som inte trodde jag skulle ha något att göra på vintern utan hoppning hade helt plötsligt en fullspäckad kalender! Det har varit årsfester, Umeåbesök, Tisdagspubar, Boråsbesök, middagar och en helt oplanerad resa till Maldiverna av en kille jag träffat förut som hoppades på att vi skulle kunna börja träffas igen. Framöver är det Klänning och klackfest, filmfestival, BAS-kurs, 50årkalas mm, sen är det hoppstart igen!
Och för bara ett litet tag sen hände något konstigt. Jag kan inte säga så mycket än, men det var en kille jag förträngt alla tankar om eftersom jag inte trodde någonstans att det skulle bli vi, som jag kommit nära som kompis, som gjorde något oväntat. Sa saker jag inte trodde jag skulle få höra från honom. När han var full. Sen när vi pratade nyktert så blev det lite svalare men ändå på nåt sätt... Ja, jag vet inte. Vi får se vad som händer helt enkelt, men min värld blev lite omskakad kan jag säga.
Nu kanske jag kan komma tillbaka och blogga lite, jag hoppas det iaf. Bjussar på en bild från Maldiverna sålänge!
Kommentarer
Postat av: J
Fint, då har man hittat hit också;)!
Trackback
