sandrawaessman

...trycka i mig godis som att jag aldrig kommer få äta det igen. Helt otroligt hur mycket godis och mat det kan få plats i en så liten kropp. Eller liten och liten.. Normal skulle jag säga. Det jag menar är att jag borde gå upp mer i vikt än jag gör.

Har alltid varit väldigt smal och när jag var yngre var det många som tappade hakan när dom såg mig äta. Jag kunde lätt proppa i mig två portioner mat, kanske tårta efter eller godis och sen vara hungrig efter två timmar.
Det roligaste var nog när jag jobbade på Coop. Vi hade personalmatsal ett tag och en dag åt jag två STORA portioner spagetti med köttfärsås. (Min favvomat!) Sen åt jag två bitar prinsesstårta. (Favvotårta!) En jobbarkompis satt och stirrade på mig och när jag hämtade första tårtbiten sa hon att den skulle jag minsann aldrig få i mig. När jag fått i mig den första och hämtade den andra trodde jag hon skulle ramla av stolen..
Varje gång hon såg mig äta efter det undrade hon om jag verkligen skulle bli mätt på det lilla jag åt då. =)

Till saken hör ju också att jag red väldigt mycket då. Sen började jag träna på gym och spinning, varvat med ridningen, och slutade röka. (dum som jag var började jag igen) Så om jag inte jobbade helg tränade jag sju dagar i veckan en termin. Frisk luft och massa träning, då är det bara äta hur mycket man vill och ändå behålla vikten!

Tro inte nu att jag var sjuk. Jag var väldigt smal, men jag åt. Med besked... Och gick inte upp i vikt. Även när jag inte tränade så intensivt var jag som en sticka och ibland trodde folk jag hade anorexi eller bulimi. Det har jag aldrig haft och det är jag glad för. Enda gångerna jag spytt är när jag varit sjuk eller för full. (Det kan hända. ;) )

Nu har jag ju "kommit upp mig" på åldersstegen, så nu är jag inte pinnsmal längre. Som sagt, jag är normal. Men äter jag får mycket på en gång är det klart det känns som jag svalt en ballong och den tar lång tid på sig att krympa ihop. Det börjar bli svårare att gå neråt på vågskalan, men just nu känns det som att det inte gör så mycket. Jag ser bra ut och jag är nöjd för det mesta. Vill jag bli "fit" får jag masa arslet till gymmet, det finns inga mirakelkurer som kommer göra jobbet åt mig!

(Såklart har alla "fuldagar" när man vill ändra precis allt. Vissa gör det, med träning eller operationer. Det kanske jag också gör en dag, det vet man aldrig. Och skulle det finnas en mirakelkur mot den lilla östrogenkulan på magen skulle jag kanske prova den. Jag vet inte. =) )